Sista dagen i juni ~ Vart tar sommaren vägen?

Så har då även juni månad gått till handlingarna. Suck ~ tiden går alldeles för fort, hur skruvar man ner tempot? Någon som vet? Sitter dessutom och har lite dåligt samvete. Förklaring nödvändig ~ För en tid sedan stötte jag ihop med en tjej som jag en gång i tiden (ca 16-17 år sedan) var väldigt nära väninna med. Fast med tiden och diverse flyttar och förändrade relationer så upphörde vi att träffas. Tills då alltså för några veckor sedan. Till en början blev det ju diverse kallprat om ditt och datt medan man försökte sammanfatta vad man gjort under de år vi inte umgåtts. Och för en tid var allting frid och fröjd tills en dag då hon anförtror sig åt mig och jag inser att hon har *rejäla* problem att tas med just nu. Anmälde mig villig att komma med goda råd samt finnas tillgänglig i mån av tid för att prata m m. Det fungerade en tid men nu känner jag att det har spårat ur fullständigt. Jag har förstått att hon tydligen inte har någon annan att prata med om det som pågår, hon har syskon och så men de är visst inget stöd snarare tvärtom (anser hon i a f) vilket har fått till fäljd att jag har blivit inblandad i saker som jag inte alls har någon lust att vara delaktig i. Nu känns den nyfunna relationen bara extremt jobbig och kvävande och jag finner mig själv inte ens vilja ta emot hennes samtal längre för jag orkar inte prata om det mer. Samtidigt som jag har sympati för människan så önskar jag att jag aldrig hade stött på henne igen. Är det väldigt egoistiskt av mig? Jag är själv i en situation där jag försöker starta mitt liv på nytt och jag känner att jag behöver mina krafter till det i första hand och det verkar inte som om jag har några resurser över att lägga på andra. Det får vara hur själviskt det vill för min egen familj kommer ändå först i prioriteringslistan. Och ändå känner jag det där lilla stinget av dåligt samvete…. varför är det så?
Annonser
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Sista dagen i juni ~ Vart tar sommaren vägen?

  1. Maria skriver:

    Uj uj uj… Det är en såå jobbig sits.. Antingen kan du ignorera helt, med risk för att "hon" blir riktigt sur på dig o konfronterar dig "face 2 face" (Inte så trevligt kanske varken för dig eller henne.Eller så kan du ju faktiskt säga till henne som du skrev "Jag är själv i en situation där jag försöker starta mitt liv på nytt och jag känner att jag behöver mina krafter till det i första hand och det verkar inte som om jag har några resurser över att lägga på andra." Säg det till henne. Lägg även till att du har nog tagit dig vatten över huvudet när du erbjöd dig att vara "rådgivare" Skulle hon då ha ngt emot din ärlighet, så lägg upp samvetskortet; Om du känner att du vill vara min vän så acceptera det, annars får det vara så!Jag hoppas det löser sig. Kramar

  2. Carina skriver:

    Till Maria,Tack för dina råd! Jag ser ju när jag läser dina råd att alternativ nummer ett (som jag hittills använt mig av) är fegt och undvikande. Du har rätt i att hon åtminstone förtjänar att få veta sanningen om varför jag håller mig undan. Kan hon då inte acceptera mina skäl så är det säkert så att vi inte är menade att vara vänner. Tack!//Kram Carina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s