På måndag är det dags

Jaha så har jag då fått reda på när jag ska börja arbetsträna. Försäkringskassan ringde och sa att det nu var grönt ljus för mig att börja. Jag blev ombedd att ringa till handläggaren på plats för att bestämma exakt när jag ska börja vilket jag gjorde. Vi bestämde att måndag den 22 augusti passade bra, skulle sedan välja mellan förmiddag och eftermiddag eftersom jag bara ska vara där 3 tim/dag till att börja med, valde först förmiddag men fick reda på att det hade nästan alla andra valt, det var bara en person som hade valt eftermiddag, så jag ändrade mig och valde eftermiddag istället. Tänkte genom det sedan och kom fram till att det nog var bäst ändå så hinner jag få iväg ungarna till skolan i lugn och ro om morgnarna samt gå ut med hunden utan att behöva stressa iväg som en galning. Ska alltså börja 12.45 på måndag. Känns helt overkligt!! Fast jag hoppas ju att det ska bli både kul och lärorikt. Behöver dessutom öva på mina sociala färdigheter också, är egentligen inte speciellt bra på det där. Känner mig väldigt obekväm bland främlingar, blir nervös och irriterad och tillbakadragen. Människor som jag så småningom har lärt känna har berättat att jag ger ett väldigt avvisande första intryck, en del har t o m kallat mitt sätt snobbigt, vilket har varit ett misstag från deras sida eftersom det är det sista jag är.  Vi får väl se hur det går!!
 
Mina barn tycker i a f att det ska bli kul, sonen har väntat länge på att mamma ska börja typ jobba eller något, jag tror att han tycker att det känns underligt att jag har varit hemma så länge och han vill nog att allt ska bli som vanligt (som förut) för att riktig markera att alla våra bekymmer äntligen är över. Som om det skulle vara det sista som fattas, att mamma börjar jobba igen. Jag vet inte säkert men jag tror att det är så han resonerar eller känner. Sedan har vi dottern som egentligen bara tycker att det är skojigt att mamma också måste "börja skolan" eftersom hon måste gå i skolan. Det är liksom lite mer skadeglädje bakom hennes reaktioner. Fast jag tar inte illa upp för det är absolut inte illa menat av henne, det är jag helt säker på. Jag menar hon är ju bara 15 år. Hon har ju tyckt att det har varit orättvist att hon måste masa sig iväg till skolan varje dag medan jag har kunnat vara hemma och "chilla" och dessutom få betalt för det. Så har hon tolkat det. Så att jag nu också måste ge mig iväg om dagarna tycker hon bara är rättvist. Att jag sedan har förklarat för henne att jag redan har gått i skolan en gång tycker inte hon är relevant. Måste hon så måste jag också!! Hon har en väldigt kortsiktig syn på saken. Att jag har varit hemma med sjukbidrag några år finns det ju faktiskt skäl till och det förstår ju säkert hon också när det kommer till kritan.
 
Nåja, önska mig LYCKA TILL alla ni som jag både känner och inte känner!! Så ska nog det här gå som en dans!! På återseende! 
Annonser
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

En kommentar till På måndag är det dags

  1. Maria skriver:

    Jag får önska dig lycka till med arbetsträningen! Hoppas det blir roligt! Ha detMaria

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s