Jag gjorde det till slut!

Man kan nog säga att jag fegade in i det sista med att skicka det där SMS:et men nu har jag gjort det ändå. Och det känns faktiskt riktigt sköntT Förstår egentligen inte varför det var så motigt att göra det? Det blev ju någon dag försenat men jag tror inte att det har så stor betydelse, huvudsaken måste väl ändå vara att vi får kontakt igen. Nu kommer jag att gå som på nålar tills jag får något svar från henne men det är det värt att få kontakt m varandra igen. Jag är nervös som en fjortis som ska få sin första kyss. Dålig liknelse kanske men kom inte på något bättre just nu. Gissa vem som pockar på min uppmärksamhet just nu?  Jo Nixon! Vem annars? Det slår banne mig aldrig fel, så fort jag sätter mig här framför datorn så vill han gå ut. Och det är sällan någon idé att försöka nonchalera honom heller för han ska ha sin vilja genom till varje pris. Så vi har just kommit tillbaka från en promenad där det även ingick äpple-kastning. Ni måste undra vad det är för något men det är just vad det låter som. Vi kastar äpplen istället för pinnar! Faktiskt ingen dum idé har jag kommit fram till, för det är väldigt skonsamt mot hans tänder t ex och dessutom finns de i överflöd där vi bor. Det har t.o.m gått så långt att idag om Nixon får välja så tar han hellre äpplena än pinnarna. Ganska kul tycker jag! Nu måste jag gå och hjälpa sonen med något. Återkommer senare idag om jag känner att jag hinner. Ciao!
 
                                                                         
Annonser
Det här inlägget postades i Dagbok. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s