En positiv känsla

Idag vaknade jag med en känsla av välbehag och glädje rinnande som sockerdricka genom ådrorna. En bubblig och glad känsla helt enkelt. Kan för mitt liv inte förstå varför jag känner så, jag bara gör det. Och tänker inte analysera det utan bara följa med känslan. Det finns ett ordspråk el liknande som säger att man inte ska laga sådant som inte är trasigt och ungefär så känner jag inför det här. Om jag börjar försöka tolka eller analysera mitt mående så kanske det bara ett tu tre flyger rakt ut genom fönstret, så det låter jag bli helt enkelt. 
 
Det känns så himla bra att det är fredag idag. Ser fram emot att vara ledig i helgen. Mest för att jag har planerat in en del saker som jag skulle vilja ha gjorda under helgen, som t ex att putsa mina fönster för vilka jag under en lååång tid nu har gått omkring och haft dåligt samvete över. De är nämligen riktigt skitiga. Jag tog köksfönstret för någon månad sedan eftersom det hade råkat ut för en "olycka" av något slag. Det verkade faktiskt som om någon hade kastat ägg eller något annat äckligt på det. Jag hade mina misstankar vid det tillfället för det var nämligen så då att vi i mitt hus hade en invandrarfamilj med sex barn som var illa omtyckta och det med rätta. De bar sig fruktansvärt illa åt när de bodde här, både föräldrarna och barnen, så alla vi andra som bor här skrev under en protestlista där vi ville ha dem vräkta härifrån. Hyresvärden sympatiserade med oss och hade under en längre tid försökt få dem vräkta visade det sig. Hur som helst så blev den här familjen vräkt ungefär vid det tillfället då mitt fönster blev nerklottrat så jag misstänkte att det var de som hade gjort det. Tillbaka till fönsterputsningen, då när jag hade gjort köksfönstret så fint och hängt upp nya gardiner och så då bestämde jag mig för att jag banne mig skulle ta de andra fönsterna också men till dags dato har det inte hänt något på den fronten. Så därför har jag nu bestämt att det SKA ske denna helgen! Återkommer med facit om detta på söndagkväll, hehe. 
 
Igår blev jag väldigt stolt över min dotter. Ja alltså jag är fortfarande stolt över henne men just igår visade hon tydligt att hon verkligen börjar mogna och få ett vuxet och ansvarstagande tänkande beträffande sin egen person och det gjorde mig så stolt!! Det har nämligen varit lite problem med Lina tidigare, i synnerhet vad beträffade skolan. Hon har inte intresserat sig för skolan för fem öre vilket självklart avspeglades i hennes betyg. Under förra året, då hon gick i åttonde klass hade vi särskilda möten varje månad där Linas närvaro, uppförande och övriga prestationer (eller brist på) gicks genom. Skolan var faktiskt väldigt tillmötesgående med hänsyn till Linas egna önskemål om hur man skulle kunna gå till väga för att bryta den negativa spiral hon befann sig i. Men till syvende och sist var det ju ändå Linas negativa tankemönster som behövde brytas och ersättas av något betydligare mer positivt, och det har jag försökt att jobba med på hemmaplan. Det har blivit många samtal och diskussioner om vad som ska hända efter grundskolan. Hon har haft aspirationen att nöja sig med en karriär som soffliggare med socialbidrag men det har jag kvickt fått plocka ur henne. Jag har använt samma teknik om än något modifierad, som jag använder på hunden, nämligen positiv förstärkning. Det är ett tålamodsprövande sätt att nå resultat men man får i slutänden positiva och bestående resultat som individen känner att den själv har åstadkommit. Principen går i stora drag ut på att man belönar bra resultat och gott uppförande med beröm och någon form av gåva, t ex en ny tröja till tjejen och hundgodis till hunden, medan man helt nonchalerar dåligt uppförande (det sistnämnda funkar bäst på hunden såklart). Men det har gått att omvandla metoden för hur man hanterar det icke önskvärda beteendet, resultatet, m m till något som fungerar på människor också. Jag tror ju förstås inte att flickans nytänkande enbart beror på mina insatser utan även på det faktum att hon har vuxit och mognat väldigt mycket det senaste halvåret. Så sent som i julas hade hon bestämt sig för att ta ett sabbatsår efter grundskolan, vilket jag inte alls samtyckte till, fast då gick det inte att rubba henne med något som helst argument. Igår kommer hon hem från skolan med en massa broschyrer och andra trycksaker om olika gymnasieskolor -och utbildningar samt en lista om Öppet Hus-dagar på de olika skolorna. Hon berättar för mig att det finns två olika program hon är intresserad av och de finns på samma skola och frågar om jag vill följa med henne dit på deras Öppet Hus-dag. Hon informerar mig samtidigt om att hon inte längre ska ta något sabbatsår utan fortsätta direkt till gymnasiet efter nian. Vilken känslostorm hon rörde upp i mitt inre! Men jag försökte hålla pokerface och säger till henne att jag tycker att är så skönt att hon har tänkt om och att hon gör rätt i att fortsätta plugga meddetsamma. Fast självklart måste hon ha märkt hur glad jag blev för jag var ju tvungen att också tala om för henne hur stolt jag var över att hon äntligen börjat tänka och fatta rediga, kloka beslut! Vilken tjej! Det som bekymrar henne nu är hur hon ska hinna putsa till sina betyg så att hon klarar intagningskraven till de utbildningar hon vill läsa. Jag rådde henne till att först och främst tala med sin syo-konsulent och sedan med de olika lärarna individuellt för att få klart för sig vad hon måste göra för att nå godkända betyg. 
 
Ja man får verkligen sina överraskningar här i livet! Runt varje hörn väntar en ny upplevelse eller överraskning. De är kanske inte alltid av det positiva slaget men man hanterar det också. Jag känner nu att jag har pratat så mycket om Lina i dagens blogg att jag för rättvisans skull även måste nämna hennes storebror Daniel, som är en sådan underbar kille. Han kämpar på med sin skola och är duktig. Han har ställt upp sina mål och följer sina plan till punkt och pricka. Han har aldrig gett mig några bekymmer överhuvudtaget, han är snäll och omtänksam, ja helt enkelt ett äkta änglabarn! Jag är minst lika stolt över Daniel som jag nu är över Lina. Det är en gåva att ha blivit välsignad med två så underbara ungar. Jag vet verkligen inte vad jag har gjort för att förtjäna dem men jag är sååå tacksam över att de finns i mitt liv. Det var nära att jag slarvade bort dem för gott och det hade jag aldrig förlåtit mig själv för om det hade hänt. 
 
    
Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till En positiv känsla

  1. Unknown skriver:

    Rid på vågen vännen ! ha en fin fredags kväll! själv ska jag ha dejt nervig hmm! Gamla gubbe säg hahaha !/Pale.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s